.
jag vet inte om det var i ett desperat försök i att komma över det jag egentligen ville ha. i hopp om att det skulle vara något mycket bättre för mig. men sanningen är ju den att man faktiskt inte kan hjälpa vem man fallet för. det känns också väldigt konstigt att leva i en helt annan vardag nu än vad jag gjorde för ett år sedan. jag hade struktur. nu försvinner bara dagarna, tiden går för fort.
jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska hantera det här men det hände något jag väntat på länge inatt, men som jag aldrig riktigt vågat hoppas på. nu återstår mer tålamod från min sida. men jag tror att det nya året kan ge mig mycket och bli ett bra år.
kanske är jag inte hopplöst förälskad i hemlighet längre.
vad jag bryr mig om nu är att få vara nära dig.
och jag erkände något inatt. för mig själv. det monster som plågat mitt undermedvetna sedan jag var 17år. det är över nu.