Sofia var namnet

jag kände lite för att uppdatera vad som pågår i mitt liv.
jag är varken offeciellt singel eller upptagen. jag är bara min egen.

det är en vecka sen han tog sina grejer och drog nu, men han va här igår vilket kändes bra men konstigt. jag började gråta och ville att han skulle stanna, men han sa att det inte var meningen, så gick han. till min förvåning så hade han dock kvar sitt halsband, jag har tagit av mitt. det hänger på smyckesdockan. det kändes inte rätt att ha den på sig, det står ju oss är likamed sant, men det är det ju inte.
jag blir bara lite kluven. ibland känns det så bra att vara själv men andra gånger får jag panik för jag saknar honom så mycket, som det blev igår men idag är det helt lugnt. jag vill spendera mitt liv med honom men jag vet inte om jag skulle orka med så mycket fram och tillbaka. men jag antar att det inte bara är så med mitt förhållande.

ska jag vara ärlig mot mig själv vill jag flytta dit och bilda familj. det är vad jag vill. men jag har bestämt att jag ska flytta till sigtuna först, närmare mamma och mina syskon. jag tycker om att vara där, jag känner mig trygg då.

jag hoppas han kan bestämma sig snart, jag vill ju bara veta om det är värt att sakna och gråta.
jag vill ju faktiskt ha honom, det vill jag.
men det kanske inte vore det rätta just nu. just nu är det jag som gäller,

me myself and i.