när kärleken inte räcker till
det är egentligen titeln på en bok jag läser, men jag gillar rubriken. det säger något med den. boken handlar om en kvinna och mest hennes förhållande med sin autistiska son. jag är i den delen då hon överlevt en tid på psyket och nu ska överleva i den riktiga världen. det får mig att förstå vad iskalla vi människor kan vara ibland. hyser en massa hat och onda aningar. vi borde skämmas och veta bättre, ha förståelse.
idag, ja vad har jag gjort idag för vettigt. lyssnat på en massa tjafs på vårt såkallade assmöte. ibland känns det som att det enda man jobbar mot är alla kontroller och för HK. inte för dom som verkligen kommer till oss eller arbetar för oss, våra gäster. aha, what to do.
tänkte ta mig en tupplur bredvid min snarkade pojkvän, hihi. skönt att jag inte vaknar så mycket om nätterna nu i alla fall, sov max en timme i sträck förut, kände att det blev lite jobbigt för huvudet. berodde nog mycket på min paranoia. natt.
idag, ja vad har jag gjort idag för vettigt. lyssnat på en massa tjafs på vårt såkallade assmöte. ibland känns det som att det enda man jobbar mot är alla kontroller och för HK. inte för dom som verkligen kommer till oss eller arbetar för oss, våra gäster. aha, what to do.
tänkte ta mig en tupplur bredvid min snarkade pojkvän, hihi. skönt att jag inte vaknar så mycket om nätterna nu i alla fall, sov max en timme i sträck förut, kände att det blev lite jobbigt för huvudet. berodde nog mycket på min paranoia. natt.