Publicerad 2011-05-29 00:55:15 i Skitsnack,
Klockan elva igår ringde mamma till mig och sa att hon hade något sorgligt att berätta. Första tanken blev, shit nu är nakenkatten sjuk eller min autistiska lillebror. Skulle ju aldrig kunna säga vilket som är värst men bara blotta tanken av att det var något sorgligt fick mig gråtfärdig på en sekund.
Det var mormor eller rättare sagt gammelmormor, men hon var vår allas mormor.
Vi visste att hon haft ett svagt hjärta men vi trodde aldrig det inte skulle orka mer.
Vår fina älskade Märta. Tänk att allt kan förändras på en sekund, från allt till inget.
Vad gör vi nu, vad händer nu?
Jag hoppas du har det fridfullt där du är nu, att du vakar över oss
och att du ger gammelmorfar styrkan att fortsätta leva. Ge honom kraft att orka leva sin vardag utan dig.
Det har alltid varit du, allt har alltid varit för dig -citat Bernt.
Usch jag finner inga vettiga ord.
Jag hoppas du vet att vi tänker på dig med både sorg och glädje.
Märta, vi saknar dig.
Jag hoppas vi kommer ses igen.
Publicerad 2011-05-22 17:13:59 i Skitsnack,
jag känner att irritationen bara blir större och större. det får nog bli lugna veckor, annars är det kört! aja.
nu är det söndag och ännu en sex dagars vecka väntar, fy fan vad helgen gick fort. men mys med mor igår och madde idag var nice! hade kunnat bli ett bättre slut på kvällen igår om det inte blivit en diss, men det är bara leva vidare! man överlever ju liksom!
kalle anka på disney xd.
Publicerad 2011-05-18 19:04:49 i Skitsnack,
det känns precis som en tisdag och att det borde vara onsdag, det positiva är att det är torsdag. det kanske har sina fördelar att jobba helg ändå? se fram emot den korta veckan efter och den lediga helgen! degar mest i soffan numera, ser på film och teve efter jobb, rätt avkopplande faktiskt. just nu är det king arthur.
egentligen inget på hjärtat förutom att jag typ inte träffat älsk på en vecka, sakna.
idag firar vi 33månader.
Publicerad 2011-05-08 12:14:25 i Skitsnack,
Men det är skönt att kunna komma hit när man behöver skriva av sig lite känslor. Det känns som att det är något som inte står rätt till. Det är ända sen "nyheten". Känns som att alla jagar efter betet men det är ju ändå ingen som kommer att få det. Fast det vet jag ju inte än. Ska jag förbereda mig för det värsta? Kanske bara är paranoid, men vad jag vet så var det hon som var den största och första kärleken, det oroar mig men jag säger inget.