Sofia var namnet

rubriken beskriver precis min reaktion jag fick halv tolv igår. telefonen vibrerade och jag fick ett sms från den mest oanade personen i min världshistoria. det var en väldigt fin tanke utan elaka ord. men jag kände lite fan, nu rubbades hela min existens. jag har alltid tyckt mig stark. nu känner jag mig svagast på jorden. jag fällde en tår när jag kom hem och insåg hur svårt det är att komma över och försöka glömma. fortfarande. jag har gått vidare, sen vet jag inte om det har varit med eller mot min vilja. 
chocken gjorde mig rubbad. men vad gäller kärlek ska jag fokusera på M nu. vad jag vet tycker han om mig stört mycket. och jag tycker om honom också. det kommer bara ta mig lite tid att bli redo. jag kör konceptet ta mig för den jag är eller ta mig inte alls och han tar det. jag trivs faktiskt sjukt bra med den där karln.

jag bad honom ge mig en anledning att gå upp imorse istället för att sova bort dagen. det slutade med att vi åt lunch på farbror blå. det var äckligt mycket folk men det var fruktansvärt mysigt ändå. atmosfären, vi, allt. jag trivdes och kände mig nöjd.
lycka = levebröd.

på tal om något annat så saknar jag denna kvinna fruktansvärt mycket just nu,

göteborg baby! en helg att kalla lycka och jag upplevde den helst med dig!
när brummar vi iväg på äventyr igen? vår grej. saknar.



och så saknar jag såklart denna kvinna med, något så förbannat.


..och då känner jag lite? vad var det som hände? var tog vi vägen?
vi ses bokstavligen aldrig längre. olycka
alla hittar vi nya saker i livet att uppskatta..
huvusaken är väl att du är lycklig.

jag känner lite att. jag vet inte.
nu ska jag dricka upp min öl och gå och sova.
tack till tim som fick mig att orka med dagen, vi hade en nice pratstund på bussen hem från jobbet med våra stulna öl vi inte pratar högt om. man får uppskatta det lilla i jobbet ibland, som verkligen är alla runt omkring.

god natt.