torsdag
det gör fortfarande ont när jag tänker tillbaka. du lämnade mig. istället för att fråga vände du ryggen till och bara gick. inte ett endaste ord. du har talat om varför, men det var försent. du lovade och bröt ditt löfte. du lämnade mig.
jag blir ledsen när jag tänker tillbaka, jag borde inte göra det men det är lätt att det blir så när man är mycket själv. samtidigt så tror jag det kan vara ganska nyttigt. bearbeta alla känslor som jag haft det senaste halvåret. allt som hänt. det värsta är att jag vet vilken bra människa du är egentligen och att det monster jag gjort av dig i mitt huvud egentligen bara var en fasad, en reaktion och något du bara var just då. du var arg och sårad. jag med. tänk om du bara hade varit någon tjackpundare ingen ville ha och inte hade något att ge, det hade gjort det lite lättare att glömma.
jag klandrar mycket mig själv såhär i efterhand. jag blir arg på mig. samtidigt som vi återkommer till det som gör så förbannat jävla ont - du lämnade mig.
det kommer ta lång tid att glömma.