Sofia var namnet

jag vet inte riktigt vad jag ska skriva utan att yttra mig för mycket mer än att klart man får panik när man får ett sms av syster där det står något i likhet med att hon behöver proffessionell hjälp om det inte tar slut någon gång. det gör ont när dom säger att det är konstanta klumpar i magen när det blir helg, i väntan på att något ska hända. och det gör så sjukt jävla ont i hjärtat när jag vet att det är dom som får uppleva och se all jävla skit. dom är värda så mycket mer än det.

jag hatar att det finns en drog vi så fint kallar alkohol. jag hatar vad den gör med oss. jag hatar att den lockar fram djävulen i oss som får oss att göra dumma saker, ta dumma beslut som känns bra just då men i själva verket är helt åt helvete. jag hatar att den spelar så stor del i våra liv och att den tar livet av och från många av oss.

det är inte många jag är beredd att offra livet för,
men ni är utan tvekan två av dom.


vart jag mig i världen vänder,
står jag här med tomma händer 
i väntan och längtar efter något som kan rädda mig.

bakom stängda dörrar ropar vi på hjälp.