sjuttiofyra procent
vi hade en så kallad SOR (vet inte vad det står för nej..) idag på jobbet.
vi kan ju säga att det gick åt helvete.
jag har nog aldrig känt mig så misslyckad på ett skift någonsin - fast den här gången var det fel! fel fel fel, inte mitt fel! medan jag kände mig helt cool lugn sprang de högre runt som förvirrade jävla hönor, det var rena rama hönshuset, vilket drev mig till vansinne. dumt att kommunicera med henne som har ansvar under skiftet, nej henne ignorerar vi
svar ja, jag lacka och sket i! och ja, det fick dom veta sen. någon måtta får det liksom vara!
för att sedan under mötet efter vår SOR komma in på hur jag mår och att det faktiskt syns utanpå. den är lite jobbig. jag mår ju bra när jag känner lycka. mitt psykiska välmående är lite instabilt nu och kan växla väldigt fort. när jag umgås med någon som väldigt mycket mår likadant känner jag även dennes sorg och smärta, jag önskar jag kunde göra mer! jag tänker tillbaka hur illa misshandlad psykiskt jag blev i somras mår jag dåligt. misslyckande får mig att känna olycka. jag förstår varför vissa inte klarar av vardagen när de är för psykiskt instabila. men jag vet, det löser sig tidsnog.
jag sitter och tar mig ett glas rött (ja, rött!) och filosoferar över denna misserabla dag. fan, det är redan mörkt ute. nu är hösten här och allt börjar om! jag vill ha USA & emmaboda tillbaka, då var jag lycklig.
vi kan ju säga att det gick åt helvete.
jag har nog aldrig känt mig så misslyckad på ett skift någonsin - fast den här gången var det fel! fel fel fel, inte mitt fel! medan jag kände mig helt cool lugn sprang de högre runt som förvirrade jävla hönor, det var rena rama hönshuset, vilket drev mig till vansinne. dumt att kommunicera med henne som har ansvar under skiftet, nej henne ignorerar vi
svar ja, jag lacka och sket i! och ja, det fick dom veta sen. någon måtta får det liksom vara!
för att sedan under mötet efter vår SOR komma in på hur jag mår och att det faktiskt syns utanpå. den är lite jobbig. jag mår ju bra när jag känner lycka. mitt psykiska välmående är lite instabilt nu och kan växla väldigt fort. när jag umgås med någon som väldigt mycket mår likadant känner jag även dennes sorg och smärta, jag önskar jag kunde göra mer! jag tänker tillbaka hur illa misshandlad psykiskt jag blev i somras mår jag dåligt. misslyckande får mig att känna olycka. jag förstår varför vissa inte klarar av vardagen när de är för psykiskt instabila. men jag vet, det löser sig tidsnog.
jag sitter och tar mig ett glas rött (ja, rött!) och filosoferar över denna misserabla dag. fan, det är redan mörkt ute. nu är hösten här och allt börjar om! jag vill ha USA & emmaboda tillbaka, då var jag lycklig.