Sofia var namnet

jag ryser när jag hör oskar linnros med från och med du.
jag har börjat hamna i en period där jag börjat tänka mycket. vad som i livet är och nu är pase. jag försöker fortfarande hitta mig själv i all den här soppan men ju mer jag försöker och känner att det börjar bli bra, ju mer dras jag ner i skiten.

jag har börjat känna skuld och få ångest.
augustimånad var en bra månad, jag började känna lycka och att jag började kunna släppa det som varit men nu slås det tillbaka i ansiktet på mig. mitt hjärta blöder och jag känner lite att jag börjar gå sönder inuti. turen har vänt, det är inte min tid.
mitt hjärta är ditt att förstöra.
någon sa alltid till mig - tänk bara på vad konsekvenserna blir av att göra rätt eller fel.
grejen är bara den att det alltid kommer uppstå konsekvenser av alla handligar vi gör i livet.

jag mår så jävla dåligt av mina känslor till det där som inte bör nämnas offentligt heller. fan.
nu är allt bara jobbigt igen. hösten betyder totalt jävla mörker.

Daniels spelning igår gjorde mig dock lycklig och jag blev som mest nöjd när både Petter och Maggio klev upp på scen och trion gjorde en duett tillsammans. jag älskar Maggio. hennes röst är helt underbar och så är hon sjukt snygg. förhoppningsvis blir det Göteborg i november för att se kvinnan. gillas

mina tjejer = kärlek