Sofia var namnet

det stör mig att jag går och kollar på den där telefonen till och från hela tiden. fortfarande! nu är det ju inte alls lika ofta som för ett par dagar sedan. kan du lägga av säger jag till mig själv. det kommer inte vara någonting där!

satt och läste lite tidigare inlägg i min blogg, där i november - december förra året. det gör ont. jag vill så jätte gärna kunna vara din vän och hänga, som förr. men både du och jag fick mig själv att inse att det faktiskt inte går. man kan inte ens försöka vara vän med någon man tänker på och drömmer om precis hela tiden. det är då man står där jag står. men jag ångrar ingenting! jo, kanske att spriten ville ta mitt liv men ingenting annat. jag kunde öppnat käften mycket tidigare men då hade det inte blivit som det blev där ett tag. vi. allt skapas ju av det man gör och det man säger just då och just nu. det hade absolut inte varit samma sak om jag handlat och sagt annorlunda. och jag tycker inte det jag gjorde var fel, men det gör du och det är därför vi också står där vi är nu. i skilda världar.

allt i livet har en mening, det vet jag. vet ännu inte om det är förutbestämt eller ej. jag tror det men samtidigt tror jag att vägen kan ändras för hur man handlar i livet. onda som goda. jag vet att du i alla fall format mig till stor del den jag är idag. tack kanske? jag är fortfarande Sofia och hon en ganska fantastisk människa.

hej då är aldrig föralltid som jag så fint uttryckte en gång.
kanske är det så denna gång men du var beredd att ta den konsekvensen.
jag har sett glimten min framtid så jag vet men det vet jag att du inte har.
och jag vet att Han kommer hålla den hemlig för dig.

nu ska Sofia sova och drömma som vanligt.
snart är det över, snart.