en värdinnas bekännelser
för det första vill jag efterlysa:
MOLLIS! jag saknar dig att hjärtat nästan gör ont.
kom hem igår efter jobb runt sju tiden. klantade till mig rejält på maxi då hela min kasse med matvaror åkte i backen och ciderflaskan som låg däri sprack! lite lagom pinsamt, men kassörskan var enormt gullig. eloge till henne. hur som helst så korkade jag upp en flaska vitt och myste ner soffan. i brist på annat blev det guitar hero vilket har lett till att jag har en ny passion - guitar hero. jag älskar mitt wii.
så blev det massa film i natten, monsters vs aliens, monsters inc och en ny film, HUGO. dock stängdes filmen av efter hälften, fail, så jag måste över till mamma och hitta en ny fil. men fan den va grymt bra.
har fortsatt min lediga dag med deg på soffan, med Oliver Twist (som HUGO påminner om) bland annat.
på tal om något annat,
är det någon annan som någon gång känt känslan av rädslan som uppstår när man inser hur fort man kan börja tycka om en människa mer än bara en vän? det har i alla fall jag och ja, den skrämmer mig sjukt. varför? när man träffar någon man tycker är så bra att man inte tror det är sant börjar man leta fel och allt går åt helvete. fastän människan i fråga faktiskt är bra och inte har några egentliga brister. så varför börjar man leta fel? försvarsmekanism. rädsla.
jag är en människa som alltid vill lyssna, försöka förstå och hjälpa. mammaroll. och den grejen funkar faktiskt inte när man vill ingå en relation men någon, been there, done that. och när man får uppleva att en person inte behöver en "mamma" blir jag förvånad. det är för bra för att vara sant.
vad gör man?
släpper rädslan av att bli lämnad och slappnar av.
det lät i alla fall för mig som en bra idé.
vi tar med lite håkan filosofi ännu en gång. han är bra.
Jag har lurat mig själv, för många gånger nu,
jag trodde kärlek som din var lätt att fånga nu.
jag trodde kärlek som din var lätt att fånga nu.
Och du sa:
du måste vara sjuk,
sjuk sjuk sjuk.
Du måste vara blind,
blind blind blind,
du måste vara blind, för du kan inte se
när löven faller ner - hur ful jag är!
"Anna" hade en vän med en bil
och vi åkte långt bort, vi kanske tillochmed lämnade Sverige.
(för det är ett nytt spel och jag vill inte vara med)
och vi åkte långt bort, vi kanske tillochmed lämnade Sverige.
(för det är ett nytt spel och jag vill inte vara med)
För du måste vara sjuk,
sjuk sjuk sjuk.
för du måste vara blind,
blind blind blind,
du måste vara blind.
du kan inte inte se
när löven faller ner
hur fel jag är!
..och du sa:
sjuk sjuk sjuk!
blind blind blind!
du måste vara blind, för du kan inte se
när löven faller ner - hur sjuk jag är!
sjuk sjuk sjuk!
blind blind blind!
du måste vara blind, för du kan inte se
när löven faller ner - hur sjuk jag är!
jag tror alla känt så någon gång.
en skum text för skumma känslor, men jag förstår precis.