Sofia var namnet

fredag: världens bästa Olle och Biz kom till hemstaden. det blev några bärs och skitsnack så hemgång. langade värsta vurpan på vägen hem från bussen i siggis så man fick sig en rejäl lårkaka (ville nästan dö faktiskt!) livsfarligt med is och lyst över hela världen blev man av käraste C. kräktes fram till sex på morgonen - nej jag var inte full (då hade jag haft en baksmälla att inte kalla duga) men säkerligen måttligt matförgiftad av rött griskött tidigare på dagen.

lördag: släktträff på dop i mälarhöjden för världens sötaste unge, Milia. saknar min fina faster nu, önskar man kunde ta in förlorade år. får bli ändring på det nu! familjen är stark om de är tillsammans.
barnvakt till mina två vildar på kvällen, taco och godismys till mello. samt att min värld förändrades ganska drastiskt runt tre tiden mot söndagen. min fina, nu lämnar jag dig aldrig.

söndagen bestod av en hel del bambi på hal is och nu massa kärlekutbyte med H. lite film och körkortsteori därmellan.

puss på min hjälte. du har räddat en del av mitt hjärta som jag aldrig trodde gick att laga. du har räddat ett värde i mig jag aldrig trodde skulle komma tillbaka. du har räddat mig från den rädsla människor gett mig genom att erbjuda mig trygghet. du har räddat mig som människa.
- det är svårt att spela fotboll med trasiga knän.