vad sägs om att bli lycklig igen?
sitter i min vita soffa igen.
tänker, tänker och tänker lite till men kommer aldrig fram till något vettigt. förutom att jag vill tillbaka till mitt fina förflutna. när man var liten och satt på bänkarna i smedgärdshallen och kollade på GAIK pojkarnas innebandy matcher. lite av en groupie. eller när man var sexton år och precis hade upptäckt cidern, en 7,0 räckte för att bli full. fast tiden när jag var arton, hade precis flyttat hemifrån, färgat håret vitblont och hade den bästa tiden i mitt liv. ren jävla lycka.
nu är jag snart tjugotre och har inte den blekaste aning om vad jag ska göra med livet. kent går på spotify och jag är lika oviss som jag var innan jag ens påbörjde skriva. jag vet inte vem jag är längre. jag är i ett starkt behov att hitta mig själv igen. dock gör olycklighet det svårt. jag hatar kärlek, jag hatar livet. inte på riktigt. men lite.