Sofia var namnet

jag fick ett mejl igår där det stod: välkommen tillbaka till facebook, någon har återaktiverat ditt konto.
vad i helvete var min första tanke!
well, jag har bytt lösen, rensat bort närmare 200 vänner, rensat bilder och försökt ta bort statusar. jag må vara tillbaka efter två månader utan och jag skulle klarat mig längre men nu är jag redan tillbaka så hej på mig. det jag tänkte säga är att den här gången ska ingenting kunna vändas emot mig.
det jag skriver här förblir skrivet här och jag skiter fullständigt i vad jag yttrar mig om här för det är helt upp till folk vad de vill läsa eller ej.

mitt liv är just nu i lite obalans. mer än någonsin faktiskt.
sist jag var olyckligt kär, vilket var ungefär fem år sedan kändes inte alls såhär. är det för att jag är vuxen nu och har skaffat på mig erfarenheter, inspiration och visdom på vägen? jag har ingen aning.
jag har kommit undifund med att det finns skillnad mellan att vara kär, älska och vara förälskad. tre helt olika saker. och jag tror jag hamnar i alla tre kategorier faktiskt. förälskad är något främmande för mig, något nytt jag faktiskt aldrig upplevt förut.

Vad är förälskelse?
Det är begynnelsestadiet i en kollektiv rörelse bestående av två personer, skriver Francesco Alberoni i inledningen till sin bok Förälskelse och kärlek. Det finns nära släktskap mellan förälskelsen och historiens stora kollektiva rörelser, som tex när nya religioner uppstår- islam, kristendomen, reformationen- eller när studentrörelser och fackföreningsrörelser blir till. det är samma slags upplevelser av solidaritet, livsglädje och förnyelse som framkallas, Skillnaden är att förälskelsen endast kan omfatta två personer.

det är vad det står om förälskelse på internet.

jag fick en fin förfrågan igår som jag tackade ja till. att sova med den personen jag är förälskad i. dock spelade några saker in där, jag skulle dricka alkohol ikväll. jag vet att personen i fråga inte gillar den drogen, faktum är att personen avskyr den och hellre ville träffa mig nykter men uttryckte sig lite aggressivare och nästan ställde mig ett ultimatum. jag blev måttligt upprörd på den här personen över att den skrev som den skrev då en klok vän till mig sa: det man skriver kan skrivas ned med en innebörd men uppfattas som helt annan av den som läser det. jag tror detta var precis vad som hände (tack för visdomen förresten!).
jag har tänkt och kommit fram till att vara nykter ikväll för jag känner att detta är viktigare att reda ut, för både min egen och personens skull. vad som betyder något är denna människa och jag skulle göra allt för att få vara en del i dennes liv. alkoholen kommer alltid finnas kvar.

denna person gav mig även ett förslag,
- bli nykterist då, så blir jag det också så är problemet löst.

jag vet att jag skulle kunna klara det. med stöd från mer än mig själv.
jag har funderat och kommit fram till att det är en väldigt klok utväg ur mina problem just nu. alla de händelser som uppstått med alkohol i mina dagar, då tänker jag främst på de negativa, de hade inte uppstått om jag avstått alkoholen. dock hade jag inte varit den människa jag är idag utan den men jag kan forma min framtid utan den. vilket, tror jag, skulle leda till klokare beslut och en lyckligare vardag eftersom sinnet oftast alltid kommer att vara på topp.
frågan är bara, är de det som krävs för att jag ska få vara med dig? då tar jag det för jag vill det. inte för din skull, utan för min. 
detta kommer bli mitt ultimatum till dig.

jag älskar dig av hela mitt hjärta och jag vill inget hellre än att vara med dig.
och jag lovar, jag kommer aldrig skada dig eller göra dig illa.
inte efter allt du gjort för mig.

till mina vänner därute, jag älskar er.
jag vet att ni kommer stödja mig i detta beslut.
ni vill mitt bästa och älskar mig för en jag är, det här kommer vara jag nu.
tack för att ni finns!