Sofia var namnet

en del av mig kommer alltid ha känslor för dig och alltid vilja vara med dig. men den delen av mig som vet att vi inte ska vara tillsammans och att du inte är bra för mig, den delen är större. men det är också den lilla delen som kommer att störa, förmodligen inte just nu, men sen. och det är lika bra att jag erkänner det istället för att förneka det. svårt att förstå i andras ögon och öron, men det finns alltid vissa människor i den här världen som nästlar sig fast mer än andra och i mitt fall är det du för mig. men den andra delen har växt sig större och fått mig till insikt, vilket jag är glad för. jag kommer aldrig vara lycklig med dig och jag kommer aldrig må bra med dig. 

du kommer föralltid ha den plats du tagit i mitt hjärta och jag kommer alltid älska dig för det fina du gett mig. trots allt det jobbiga jag har fått gå igenom, men det har jag endast mig själv att skylla. det är aldrig någon annan än jag själv som sätter mig i massa jobbigheter.

 

jag trodde du var den enda människan på jorden som aldrig skulle döma mig, men det visade sig att du var den enda människan på jorden som kom att döma mig. du är den enda på den här planeten som vet precis allt om mig. jag blottade min själ för dig och du fick läsa mig som en öppen bok. du fick lära känna mig utan och innan, ändå kunde du inte se när jag ljög - om mina känslor. jag sa att det inte fanns några, fastän jag hade kunnat döda för att få vara med dig. och det slutade med att förälskelsen blev så stor att jag inte kunde stå med tanken att leva utan dig, för det visste jag så småningom kunde hända så jag valde att inte vilja leva längre.

din Gud hade dock andra planer. så här ligger jag och fortfarande skriver om dig. kalla mig psykopat.

 

jag slutade för jag hade kommit över dig och sett det fina med livet igen. 

jag började må bra och känna att allt var helt fantastiskt igen.

vi tog kontakt och jag blev ännu mer lycklig. att han jag faktiskt var döförälskad i, honom kunde jag ha en vänskap med, utan att ens känna känslor eller sorg. nu såhär i efterhand har jag lärt mig innebörden av uttrycket "det du vet lider du inte av".

 

jag känner mig rätt värdelös. fast nej, det är fel ord.

jag känner mig lurad. 

du säger att du menade allt du sa. jag tror fortfarande att du ljuger. och det spelar ingen roll hur många gånger du säger att du menade det för jag kommer ändå inte tro på dig. och jag ser alla band nu, allt i hjärnan klickar. jag är ledsen att säga det men det är så jag känner och du kommer inte kunna förändra något.

 

jag tror inte du kommer att läsa det här, men om du gör det hoppas jag du tar orden till ditt hjärta och känner med mig. och jag vet att om du läser det här kommer du förmodligen bli arg och ifrågasätta allt jag skrivit, men jag vet att det också kommer göra ont. men jag ber dig att lämna ilskan och sorgen bakom dig för jag kommer inte skriva något mer om dig nu utan låta oss, dig och mig passera till det förflutna. det är där vi hör hemma. jag vet att vi kommer att ses igen, i vårt nästa liv då både du och jag är bättre människor än vi kan vara i denna värld. till dess önskar jag dig all lycka och till den du lever med. och er kommer jag lämna ifred. för alla vårt bästa.

 

kapitel avslutat.