Sofia var namnet

maj, maj. jag kommer föralltid nu att hata maj. eller ska jag älska maj istället? jag har ju faktiskt bestämt mig för att älska livet så jag väljer älska då, det är bäst. men det är när man älskar som man är mest sårbar. jag må välja hårda ord ibland, men det är vad som förtjänas just i den stunden.

ja, jag fällde några tårar nyss. men man behöver gråta för att få ut sina känslor ibland. men jag hatar det, gråta och vara ledsen. man känner sig värdelös och ensammast i världen. men nästa gång jag binder mig, då ska det vara föralltid. allt eller inget, annars är dörren där. hårda krav, hård tjej.
jag har lärt mig den viktigaste läxan av alla, börjar du tveka - lämna direkt.
det är inte värt att gå och vänta på något som aldrig kommer hända, annars skulle du inte tvekat. jakten på prinsen må vara lång, men jag tror att den resan är så värt alla dessa tårar, olycka och misär.


jag önskar faktiskt att jag aldrig involverat mig i dig. jag känner samma känsla som jag kände för ett år sen och har känt sen dess - vart jag mig än i världen vänder står jag här med tomma händer. jag är så trött på all olycka och alla tårar så jag känner samtidigt att det var det bästa valet du kunde göra, att välja bort mig. jag sa ju faktiskt till dig, den dagen du säger att du inte vill träffa mig mer, att jag inte är något för dig, då ska jag lämna dig ifred. och det gör mig då arg när du inte förstår. man kan inte ha kakan och samtidigt inte äta den.


nu har jag bett den människa jag älskar och vill vara med mest i denna värld att lämna mig ifred, föralltid.
jag kunde dö för dig, nu är du död för mig.
för mitt eget bästa.