stående ovationer
mamma, jag glömde just bort min pinkod till telefonen efter att jag uppdaterat den. så bli inte orolig om du inte får tag i mig förrän på söndag när jag kommer hem! high five miss Sofie.
det förvånar mig hur tiden på en annan plats får en att öppna ögonen. killarna fick mig att få dåligt samvete så jag kirrade ledigt och så drog vi som sagt ner till Jönköping. tvingade med dom på en promenad till stan som jag inte fick se sist och shit vad jag gillar, gillar gillar gillar!! om det är någon stad jag skulle kunna tänka mig att bo i ett tag så är det Jönköping.
bara efter ett dygn i den här staden får mig att se verkligheten. min verklighet. vad jag trivs med och vilken typ av människor jag trivs med.
har inte saknat personen hemma, jag tänker på hela tiden, en sekund här. det känns bra för det betyder att jag går framåt. jag ska sluta skriva helt till honom och inte ens tänka tanken på att ringa om jag mår dåligt. bästa sättet är att ta avstånd och låta tiden avgöra vad som händer. det har funkat förr. ensam är stark.
killarna har öppnat första ölen, snart blir det burgers och jag ska le hela kvällen! puss på livet.