elsk
jag trodde aldrig jag skulle kunna bli kär eller älska igen.
jag har aldrig känt mig tillfreds med någon på riktigt, det har alltid funnits ett men. det har alltid varit jobbigt, från början till slut. jag har aldrig varit med om någon som vill visa upp mig inför sina vänner. jag har aldrig varit med om någon som tycker om mig i alla tillstånd, nykter, onykter och från morgon till kväll - monsterfejs eller ej.
du gör. du tar hand om mig. du bryr dig om mig. du klappar mig på kinden, ler mot mig och säger hur fin jag är - inför dina vänner och vill att alla ska hälsa på mig. du tycker om mig för den jag är. och jag tycker om dig precis som du är. den sjunde september vände du upp och ned på mitt liv.
fångad av en stormvind, fast för dig.
känslan när du känner dig fångad. fångad och inlåst. men du vill aldrig ta dig ut. där är du säker, där har du det bra. det är så jag känner mig varje gång våra blickar möts, varje gång du håller om mig, varje gång du talar om hur mycket du tycker om mig.
jag kan stirra på min bakgrundbild av dig och bli varm. jag kan le genom att bara sluta ögonen och tänka på dig. jag kan fälla en tår för att jag känner mig så lycklig. efter allt som gjort mig så ont gör du att allt har varit så himla värt. det har lett mig hit, till dig. du gör allt så himla bra. för du är bäst.
det finaste mitt hjärta håller kärt.
min kärleksbubbla.
larvigt. men nej, jag är dökär.