hämnden är ljuv
sitter nerdegad i soffan och ser på treans fredagsfilm, robin hood. min lillebror kom in i vardagsrummet och frågade varför dom brände ner slott och dödade varandra. jag sa att det var så det gick till förr i tiden. plundring. det var fan inte bättre förr.
man var bättre förr, jag var bättre förr!
jag ser tillbaka på mig själv för ett år sedan. jag jobbade ihjäl mig, jag drack alkohol alldeles för ofta, jag hade en klump i magen jag ville kräkas upp varje dag, jag gav mig själv ätstörningar, jag plågade mig själv lite mer och mer för varje dag som gick.
idag jobbar jag så mycket som jag behöver, jag dricker som mest en gång varannan helg, jag äter som en häst och jag finner något som får mig att le lite mer och mer för varje dag. jag vill tacka mig själv för denna hjältemodighet!
och de som får mig att le.
det finns dagar ibland, det finns tillfällen då jag ibland måste gråta, bli arg och vara upprörd. det är lite av en del av processen i livet. man förlåter och går vidare, men glömmer aldrig.
jag bara önskar det onda kunde försvinna, att det alltid kommer vara en del av mitt liv och aldrig försvinna.. det onda som aldrig lät en människa prioritera något annat än det. och som det alltid kommer att vara om man inte väljer bort det. som jag.
- dö en gång till, på riktigt eller leva och lära sig av läxan.
förinta grönska, förinta det växter kan göra en.
skapa lögner och göra en blind för allt annat.
jag tänker och tänker.. och tänker lite till..
det här är ett tillfälle då jag är ledsen, arg och upprörd.
men det går alltid över.
dags att natta barn, gosa ned sig bredvid en kattunge och se brasan slockna, långsamt.