jag klarade mig. själv
mina läsare slutar aldrig förvåna mig.
har blivit lite dålig på att skriva dock. förmodligen för jag inte tar mig tiden.
jag finner mig själv i detta skede helt otrolig. jag försöker nypa mig i armen för att vakna. allt är egentligen för bra för att det ska vara sant. jag lever vidare i den dröm jag vaknade upp i. jag lever vidare i den mardröm jag vakna upp ur. m jag lämnade det jag trodde var ett perfekt liv för någon annan. en uppmärksamhet. en trygghet. ett drömliv. jag såg mig falla längre och längre, strävade efter känslan av att bli älskad och plågade mig själv lite mer och mer för varje dag. grät inombords, log utanpå. grät mig till sömns var och varannan kväll, intalade mig själv det skulle bli bättre.
ångest. onda tankar. alkohol. mer ångest. självdestruktivt beteende.
det är aldrig värt att vilja ge sitt liv för någon.
och det är aldrig rätt ge någon skulden för sitt eget lidanade.
jag har varit på många platser och på den mörka plats jag spenderade en lång tid på har jag lärt mig en sak. det finns alltid en väg upp. det finns alltid ett ljus ovanför. det handlar bara om viljan att ta sig dit. viljan till något bättre, viljan till att älska sig själv, viljan att våga finnas kvar. tro, hopp och kärlek.
att jag lät mig förstöra mig på min väg till det bättre ledde mig hit. till hoppet om livet. till lyckan. till glädjen. till kärlek. till någon.
jag kommer aldrig vara mer stolt över mig själv än vad jag är just nu!
mitt i min nya dröm fann jag min kärlek.
i mina tankar är jag äntligen fri.