minnena består
hade inte alls någon skrivlust igår. ingen som helst lust alls till något. jag brukar inte vara bakis längre, dock trött och noll ork i kropp&själ, vilket ju å andra sidan kan bero på allt detta jobbande och inte mycket sömn! snittar 6-7h per natt som max, varit lite dåligt på det senaste veckan. det gäller att ta hand om sig hur som för att orka med!
vaknade upp imorse med världens redigaste huvudvärk och yrsel, med detta kom illamående och jag ville typ dö. en sen bakfylla? kanske kroppen som behöver vila.. noll motivation hela dagen. fan vad jag hatar det ibland. jobbigt att vara omotiverad och grinig.
en dusch senare hemma blev det sminkning och fix av hår! tänkte ställa in hela middagen men vinden vände kort sagt! tant britta "fammo" och marina kom över och gjorde mig sällskap över middag och fika. prata gamla minnen och framtid. Gud vad jag behöver det här. folk omkring mig. prata.
jag har hållt väldigt mycket inom mig de senaste månaderna, gjort mig själv till en tickande bomb. detta har lett till många diskussoner, tårar, svartsjuka och andra otrevligheter. jag hatar mig själv när det blir så. det är inte alls den jag är eller vill vara. min självkänsla sjunker till botten och jag vet inte riktigt vem jag är. svackor. ostabilitet. trodde det skulle vara över nu, men jag antar det är en del som tillhör livet. allt kan inte vara på topp jämt, man kan ju faktiskt inte alls se det positiva med livet om man inte får ha lite motgångar ibland.
nu är det vår igen, jag kommer få en redig pollenchock och bli dödssjuk någon gång i maj som jag alltid får och det kommer gå över och sen så är det sommar. solen är uppe fler timmar på dygnet och jag älskar solen, den får mig att le och må bra. jag behöver den. (jag skulle behöva bo i typ.. utomlands. mer sol till folket!)
nu får det fan bara ta och bli bättre.
så antar jag att det känns bättre när han kommer hem. så jag får umgås, pussas, kramas och gosa när jag än känner för. typ. glad flickvän! längtan är oändlig.