am i ever gonna be there?
alltid låter livet som misär när man skriver det i ord och gåtor, då faktumet kanske är att det ändå är väldigt bra. i dess skrivande stund ges en viss bitterhet och ångest som i publicerandes stund kan vara över. alla har vi sätt att få ut våra känslor, antingen i ord eller bilder.
just nu, kampen om överlevnaden fortsätter.
tänk: allt ordnar sig, allt löser sig tillslut.
vem sa att livet var lätt?