kom tillbaka
ett par dagar sedan nu. inte haft orken att skriva faktiskt, även om det är min terapi, att skriva.
man börjar komma tillbaka på banan men än är det långt ifrån bra. svackan ligger tätt intill hälsenan och kan fälla en när som helst, men man får fortsätta gå och inte se sig om eller slappna av.
nu när du börjar ta dig tillbaka måste jag också göra det. att ensam få tänka på sig själv är skönt och stödet från vänner, pojkvän och resterande familj är drivkraften framåt.
jag är rädd och jag är skör.
jag vågar vara rädd och står för att jag är skör.
jag måste tillbaks till mitt liv igen. men jag behöver några dagar till..
rensa mitt inre för att orka få ditt inre rensat.