mardrömmarnas mardröm..
jag sitter lutad mot busskurens sidofönster, slumrar till. det är kallt, nattbussen är sen. ett gäng närmar sig mig men jag orkar inte bry mig, för trött.. bakfyllan har redan börjat närma sig. en av dom kommer fram till mig och frågar hur jag mår. jag orkar inte ens svara. så drar han av mig luvan och frågar om jag lever. jag svarar ja, drar på mig luvan igen och fortsätter blunda. jag hör bussen komma och jag känner mig dras upp och med på bussen. det är han. jag försvinner med natten och jag vaknar när det är ljust. jag sätter mig upp och undrar vart jag är, med vem och vad som hänt. ser mig omkring, tänker en sekund och sen går jag. vid busshållplatsen förstår jag och då kommer dom, tårarna..
det kommer aldrig vara över för mig, mardrömmen som alltid jagar mig.