Sofia var namnet

jag har sett manson på hovet. och rob zombie.

 

nu är jag hemma. full själv.

jag är farligt hopplös! nu då?

 

 

jag har ju faktiskt åstadkommit något bra i livet. trygghet för mig själv!

 

jobb sedan jag var 17år, en möblerad lägenhet, körkort, bil, wannabe kids och jag har bott utomlands i två månader. inget prick i registret, inga skulder och inga addict problem.

 

 

 

det påminne mig om när man var sexton år och smygdrack varje helg, en sjunolla och man var full. fnittrig och kissnödig. allt var så bra. det fanns inga bekymmer - endast skratt och leénden. sen den där jävla spriten. men det var kul för stunden, det var ju bra. alla nätter av bus. fest fram till morgon, vakna upp hos lisa jämt med ångesten att ta sig hem. mamma slutade ringa och fråga om jag kom hem efter ett par kvällar. och alla de där fyllesamtalen. saknar. alla dom bra fyllesamtalen fulla med skit och kärlek.

vad hände sen?

vi växte upp. 

att vakna upp bakis någonstans är inte kul längre. se ut som ett monster och få folk att tro att man varit på bortamatch. vad hände med det lilla livet? 

- var vek den lätta stigen av?

 

 

 

idag är jag glad. så sjukt jävla lycklig.

det här är en sån här dag inget kan bryta ned mig, inget.

min bebis är lagad och återställd (så jävla freaking awesome!) och skal beställt och påväg hem till mig. 

mest king dock är ju att jag lyckades hitta solglasögon idag. två par.

jävlar det ska rockas egypten.

nu återstår bara största dilemmat,

 

 

bra helg med en del tjafs och bråk bara, men det är väl så när man ska leka morsa till barn..

 

 

 

 

 

 

tanken var tekniska museét idag, men fyrishov med kidsen igår körde slut på mig totalt. och som söndagar ska vara blev det en degdag. familjen addams på soffan och keeper somnade. kidsen datanörda som vanligt.

dock fick man min adventsljusstake till slut! jag är kräsen som fan, jag vet. men denna gillade jag! egenskapad.

 

 

vi hade gosmorgon.

 

en av få som alltid stått vid min sida,

aldrig försvunnit,

någon som aldrig lämnat mig.

och du har aldrig dömt mig.

jag kommer föralltid finnas vid din sida och ingen ska någonsin få ta dig ifrån mig.

 

min bästa vän. världens bästa vän. jag älskar dig!

sitter nerdegad i soffan och ser på treans fredagsfilm, robin hood. min lillebror kom in i vardagsrummet och frågade varför dom brände ner slott och dödade varandra. jag sa att det var så det gick till förr i tiden. plundring. det var fan inte bättre förr.

 

 

jag ser tillbaka på mig själv för ett år sedan. jag jobbade ihjäl mig, jag drack alkohol alldeles för ofta, jag hade en klump i magen jag ville kräkas upp varje dag, jag gav mig själv ätstörningar, jag plågade mig själv lite mer och mer för varje dag som gick.

idag jobbar jag så mycket som jag behöver, jag dricker som mest en gång varannan helg, jag äter som en häst och jag finner något som får mig att le lite mer och mer för varje dag. jag vill tacka mig själv för denna hjältemodighet! 

det finns dagar ibland, det finns tillfällen då jag ibland måste gråta, bli arg och vara upprörd. det är lite av en del av processen i livet. man förlåter och går vidare, men glömmer aldrig. 

 

jag bara önskar det onda kunde försvinna, att det alltid kommer vara en del av mitt liv och aldrig försvinna.. det onda som aldrig lät en människa prioritera något annat än det. och som det alltid kommer att vara om man inte väljer bort det. som jag.

 

- dö en gång till, på riktigt eller leva och lära sig av läxan.

 

 

jag tänker och tänker.. och tänker lite till..

 

det här är ett tillfälle då jag är ledsen, arg och upprörd. 

men det går alltid över.

 

 

 

 jag sa, jag ger det en chans till.

 

förutom mclife så lever livet fantastiskt.

 

varit ute och slirat satan på vägarna i skogen, hämta tilly på dagis. men hon tycker jag kör bra! 

i helgen ska mina moderliga kunskaper sättas på prov (jag tror jag stämplar F direkt). ska leva ute i skogen med barnen, eller vildarna som jag även kallar dom. fniss. nej men oj vad vi ska mysa. 

vi börjar med fredagsmys och fyrishov ska levera vår morgondag. på söndag kommer dom hata mig. skämt åsido.

 

önska mig lycka till! 

 

I have cravings after you. 

 

 

bland det värsta jag vet, det är att springa runt i bikini. och på lördag ska jag till fyrishov. ännu värre är en vecka i egypten.

nu har jag äntligen tagit mitt förnuft till fånga - jag har lämnat in min telefon på lagning.

nästa är att beställa det förbannade fodralet. 

därav varför jag inte varit aktiv på internet på något sätt, min telefon är mitt liv.

ja, samma dag så beställde jag ett bredband och nästa till den blir en router. 

mitt liv kommer bli komplett. till viss del.

 

och man lyckas alltid ha massor med saker på hjärtat i de skeden möjligheten inte finns att skriva. jag vet, man ska ha ett block i väskan för att kunna skriva ned sina tankar för att sedan formulera om den med tankeställaren kring dem, etc etc etc. men nu råkar jag inte vara den som gör så.

jag skriver nu nu nu nu och kan inte riktigt beskriva känslan på samma sätt som jag kände den för fem minuter sedan, så jag säger: too late. 

 

just nu råkar jag bara vara väldigt väldigt paj i mitt huvud.

för få timmar på dygnet, för lite tid för att sova.

 

i helgen blir det skogen med vildarna. 

 

 

den viktigaste tiden man har är med sig själv och det är jätte viktigt att lära sig säga nej, även till saker man vill göra. för sin egen skull.

 

mycket jobb, lite sömn, ingen tid och massor att göra på sin fritid. nu måste jag säga paus.

jag är så mör i kroppen. så jävla mör. 

ser ut som jag fått nåt i röven när jag går. ja, seriöst. 

det betyder att lördagen var bland det bästa ever.