Sofia var namnet

det eviga dilemmat när man är ledig. vad ska jag ha på mig?

 

jag vaknade i min älskade säng, rummet var ljust av solen utanför och en solstråle trängde sig igenom persiennerna och lyste mig rakt i ögat. det som fattades var någon bredvid. jag låg kvar i tio minuter och bara njöt av att jag faktiskt är ledig, känns som jag inte minns när jag var ledig sist och inte var trött. jag har ätit frukost till ett par komediprogram med balkongdörren öppen för att höra det fina fågelkvittret utanför, inlindandes i en filt. lunch med min fina britta och en promenad efter det tänkte jag.

 

nu är himlen grå och jag lär ju stänga in mig hela dagen efter lunchen. morr.

 

 

direkt från arbetet till landet.

gos med alla nio kattungar. sen deg med pappa på soffan, bästa. snacka skit med pappa, bästa. jag tycker så mycket om min pappa, han är så bra. den karln som alltid består i mitt liv och aldrig lämnar mig!

 

så lek med mina fina bebissyskon,

som hållde sams hela dagen!

 

.. och som för övrig är ganska stora numera. ily

jag ryser i kroppen varje gång. kapten röd hjälper mig på vägen, framåt för evigt.

 

det är jobbigt när folk talar om det på ett sätt som inte är sant. talar ut högt om hur dålig jag var, om hur jag inte gick till jobbet för jag var bakis och magsjuk i en vecka. allt det är lögn. en vit lögn för att skydda mig, jag vet men det är svårt att få höra och det är ingenting jag orkar förklara i stridens hetta heller. för det gör ont. gör ont att tala om. hur jag skäms för jag lät det gå så långt, för att jag inte öppnade ögonen tidigare och såg vart jag var på väg.

 

allt förlåtet, allt glömt. 

det lustiga är ibland hur jag kan sakna det livet. häng, sena nätter, musik, tequila in på småtimmarna på morgonen för att fira livet.. det låter ju så jäkla nice. men en lögn, en falsk verklighet, en skev bild av livet. jag vill aldrig tillbaka dit. jag ska aldrig tillbaka dit. två nyktra månader gav mig syn på livet, fina vänner gav mig lyckan att leva igen, min familj som gav mig visdomen och jag själv som gav mig viljan att leva vidare med mina krav. nöj dig aldrig med sämre än du är värd. valet är mig och valet är bort med skiten. ingen skit ska få infinnas i mitt liv nå mer, jag vill aldrig mer se det gröna. det förstörde mig genom att det har förstört något jag älskat mer än något annat på denna jord som jag nu varit tvunget att lämna bakom mig. 

 

sanningen är den att jag i våras inte ville leva längre. det är ingen annans fel än mitt eget, förvisso bedrog mycket till det men jag valde det. miraklet är att jag vaknade, med en sjujädransjävla huvudvärk. aldrig upplevt något liknande. jag säger, sprit är farligt. dä

tala aldrig om saker du inte vet något om. jag var s

 

kärleken ljuger och bedrar, men det är en människas gåva att dela med någon som visar sig värd den.

 

svart på vitt,

 

myser med ljus, halv åtta hos mig (som förvisso just tog slut, därav bloggen) och en kopp te med någon sagolik smak av bär, mest tranbär - bra för kroppen! och röda vindruvor jag fyndade idag. tanken var lingon&blåbärspajen jag baka för ett par dagar sen till efterrätt, dock kändes nyttigheterna bättre!

 

skulle blivit en myskväll @stephs, men tiden gav mig förhinder. med tidiga morgonar orkar man inte med sena nätter.. det var bättre förr när man var ung! en koffeintablett senare så var man återställd.. vad hände sen liksom? nu hjälper ju inte ens kaffet. fniss.

är rätt skönt med ensamma kvällar hemma också.. detta får bli min vilovecka.

 

 

onelove.onelife.

 

anledningen till att många förhållanden spricker och tar slut:

 

den hårda sanningen:
man träffar inte någon annan om man inte letar.

 

for what it's worth.

 

 

vila i frid och hoppas du har det bra där du är nu.

 

 

jag tror jag har spenderat fler timmar i sängen och min soffa, sovandes till någon film än vad jag har varit vaken! hård helg, men ack det är det värt. man måste få roa sig och ha kul ibland, passa på när man väl är ledig. eller nåt..

 

 

 

 

en ny era, en ny tid. 

det kommer aldrig bli som förr. nu ska vi som ett lag slå ihop oss och bli tillsammans starka. och så starka som vi kommer att bli, har nog någon aldrig sett förr. vi ska härska och få vår vilja igenom.

 

sen drar jag.

 

 

 

 

 

mamma märker när det är något som tynger mig. det måste vara något med tonläget jag pratar i när jag är upprörd, arg, ledsen, besvärad.. tyngd. jag lättade bördan i i den trasiga telefonen, och hon sa att det är okej. saker händer även den bästa! tack mammi, du kommer alltid vara den som är bäst och alltid vet bäst!

 

vi tog en tur och storhandlade mat. fick en på andra tankar och humöret blev genast på topp igen. och så blev ju faktiskt kylen & frysen så gott som full med nyttigheter och godsaker också! imorgon är det middag, blåbärspaj och massa skitsnack med min fru. och på fredag är det göra sig fin, middag, vin och skratt med frugan och mina finisar! känner helgen kommer bli bra, lite plåster på såren på denna jävla vecka.

och förhoppningsvis öl på blå med mammi&jens på lördag. hoppas hoppas hoppas. längesen!

allt är i sin ordning igen. telefonen har spräckt skärm.

 

 

gick och tänkte på det på vägen hem från jobbet, gud vad jag inte har råd med det här. skjut mig på riktigt. eller knivhugg mig i ryggen.

 

 

ett enda rop på hjälp, jag ville bort. långt härifrån. USA, norrland, åland - varsomhelst. känslan av att ligga i ett hål du inte kan ta upp dig i och du vill befinna dig varsomhelst, utom i hålet.

 

vissa dagar vill man inte kliva ur sängen, bara ligga kvar och sova, alternarivt stirra upp i taket till man kommer fram till något vettigt. förr i tiden kallades det psykiskt sjuk och kunde endast botas av tortyr. idag kallas det tillfällig depression som botas av falsk lycka, piller. sån är inte jag. jag är en stark människa.

 

skenet bedrar.

människor man minst anade. livet är fult och hårt. 

 

ibland händer saker man inte kan rå för. och man gör saker man ibland kommer att få ångra, bittert. man får förlåta och gå vidare, för misstag händer - det är så man lär sig.