Sofia var namnet

en dag till. jag orkar.

 

 

det var då det jävligaste. du har inte besökt mig på flera flera år och så besöker du mig nu. ger mig illamående och smärtor i magen att inte kalla duga. ja, jag antar väl att allt står rätt till då och att min kropp inte mår dåligt.

 

men wtf.

 

världens bästa onsdag, imorgon e de torsdag. omgomgomg

 

 

alltså måste den där jäveln komma upp varje gång jag klickar på profilsidan.

tänk vad beroende man är av teknikens värld. jag glömde mobilen hemma och var utan i ungefär sju timmar. nej, inga abstinens besvär, måste säga att det är rätt skönt att vara utan - däremot lite omständigheter kring min träff med nea halv fyra på brödboden. men det löste sig ju, tack vare min bil! å vad jag tycker om min bil ibland. 

 

körkort ftw!

 

annat för dagen då? inte ett piss. morgonjobb imorgon, sen är det torsdag. torsdag klockan nio, kan du vara om en halvtimme tack? jag längtar ihjäl mig. det är nästan som att han inte existerar på riktigt. som att jag ska vakna upp imorgon och allt bara var en dröm. nästan.

 

världens bästa tisdag. två dagar kvar!

 

 

klockan är nio hos mig, jag äter gröt till frukost och lyssnar på p3 snack om påven. och så känner jag mig allmänt bränd. solbränd.

 

jag hamnade slutligen i mammas soffa (min f.d, som för övrigt är helt fantastisk). skulle hjälpa styvfar att göra en säkerhetskopia på telefonen och fick i utbyte lax med potatis och stuvad spenat till middag! och två stycken biljetter till sportfiskemässan som hjärtat ska få. han är bra snäll min styvfar.

 

vi är jätte svensson och trycker i oss godis till familjen annorlunda. på en måndag sådära. min lediga dag imorgon får bli min nionde dag på mcjob som jag numera skulle kunna kalla 'mitt andra hem'. träffar ju mina arbetskamrater och spenderar mer tid där än i mitt hem med mina kids. 

 

ja, förutom jobbet så tog jag mig i kragen och gick in på drop-in tid för cellprov. känns ju minst sagt rätt lustigt att dra ner byxorna och smälla upp benen för en främling som ska gräva i underlivet på en (får ursäkta mina grova ord), men det gick ju bra det med. nu hoppas vi på att allt står rätt till i den här livmodern. lol.

passade på att ta mig till solariet efteråt,

fyfan vad skönt. nu är det en gång i veckan som gäller.

 

nu är det bara tandläkarn kvar och synundersökning inkluderat att köpa glasögon.

båda är tidsbokade. så himla duktig tjej den här. 

 

världens bästa måndag, för snart är det torsdag.

 

 

 

 

 

 

 

första känslan, 

du ska dö.

 

dagens bekännelse,

 

 

typ. 

 

 

jag förstår verkligen ingenting. ingenting, nada, zip.

alla våra fina vänner, nära bekanta som lämnat den här världen under bara några få månader. jag hoppas ni befinner er i harmoni och kan vaka över oss. vi ses igen, när tiden är inne.

 

och finaste fina. tanya. 

jag kommer aldrig någonsin glömma dig, den lycka du alltid gav en i själen när du skrek: HEJ FIA och hoppade in i famnen på en och alltid villa höra att man mådde bra. må du vila i frid och att du hittat lyckan du sökt. tänker på dig ikväll, imorgon och för resten av mitt liv. 

 

för varje steg man än tar i livet är det en prövning. en prövning till nästa moment. somliga faller på vägen, vissa starkare än andra som orkar ta sig upp igen och fortsätta gå. andra väljer den lättare vägen, att stanna kvar. fallen och besegrad av livet sig själv.

 

 

jag sitter i mörkret för mig själv och ryser till orden i håkans låttext, kärlek är en brev skickat tusen gånger. jag tänker på livet. vad som har hänt, vad som kommer hända och hur det kommer att sluta. allt det jag varit tvunget att lyssna på, se på och genomgå i livet har lett mig hit - skrivandes en lördagkväll, ensam. jag har hittat den finaste av kärlekar jag upplevt i mitt liv som gör att ensamheten inte blir ensam.

den lustiga känslan som kan uppstå när man tillbringar sin tid med någon och man kan fortfarande känna att man är ensam, gråten ligger i halsen och man vill bara skrika, men man går sönder inuti istället och fortsätter le. 

 

det känns lite som första gången i mitt liv jag kan sitta här ensam och det känns helt okej. jag kan känna din närvaro även fast du inte är här. jag kan känna dina armar runt mig när jag sover, fastän du sover i en annan säng långt långt bort ifrån mig. aldrig någonsin har jag upplevt något liknande förut. jag tror det kallas trygghet. trygghet i sin största, riktig form. 

 

jag må mig överdriva en smula i mina ord, men faktumet är att det är precis såhär det känns inom mig. för ett år sedan slutade jag leva för att sedan försöka leva igen. en mycket svår tid. jag ljög för mig, du ljög för mig, allt ljög för mig. fasaden. sönderslagen inuti, skrattandes utanpå med svarta, tomma ögon. 

jag trodde mig begå ett misstag som kom att bli det bästa misstagen genom tiderna. storslaget. jag kunde le igen, på riktigt, jag kunde slå tillbaka och sakta men säkert börja bygga upp mig själv. att vakna upp i någons armar, någon man egentligen inte vet något om och känna en trygghet man aldrig känt förr och aldrig vilja gå därifrån - den är sällsynt.

man ska aldrig lova något man inte kan hålla, men det är även dom som är dom bästa löftena. det var som att jag kysste all skit jag varit med om i mitt liv ajö den kvällen för att vakna upp med en annan själ i samma kropp. storslaget.

det var den kvällen jag förstod att jag var kär i dig. jag hade lovat mig själv att aldrig mer dela mitt hjärta för kärlek igen. jag hörde, framåt för evigt - du och jag ska dit. och det slog ju mig, att bredvid står han ju, för mig världens finaste människa. min kommande kärlek i livet.

 

blivit nerslagen på golvet många gånger. eller snarare, blivit prövad många gånger och blivit godkänd. jag vet vem jag är och jag är din. 

 

vad folk inte förstår ibland, är vad kärlek gör med en.

det gör en hel, komplett. och det är precis vad jag är just nu i detta skede. hel.

den stora frågan är bara, hur fan det kunde vara så lätt?

en fråga utan svar och inte behöver jag veta svaret heller.

tack till den människa, som är den första människa som tillåter mig vara mig.

du är det finaste jag vet. du hjälper mig att göra mig hel.

 

 

fy, stängde igår och så jobbar man ett dagpass till sju ikväll. rätt hårt liv. lyckades dock fiffla till mig så jag kunde börja elva idag istället för tio. 

 

tror dock min kropp börjar säga till mig nu att den inte vill jobba såhär mycket längre till. att jag får ont i musklet och så vidare, det hjälper inte för det skiter jag i, det går över. men nu har något knas satt sig i mitt ansikte. vaknade upp av att jag hade sjukt ont kring ögonen och tänkte att det nog mest var för jag är trött. men ena ögat är svullet runt om, helt rött och jag kan knappt sätta på lite concealer där. då är det något som är fel. men vi kämpar på ett tag till så går det nog över!

en månad till ska jag nog orka. har jobbat in en extra vecka på sex veckor i alla fall (i tid).

heja mig!

 

 

du ser rakt igenom mig.

det man tror minst kommer hända, det händer.

 

man kan ju minst sagt säga att jag gjorde helt rätt val när jag pekade ut honom att gå hem med en kväll i maj. det slutade ju inte riktigt som väntat.

 

bästastefinasteälskade! ♥

och idag får man säga det femtio gånger på en dag, minst.

 

 

 

i min värld har ju aldrig alla hjärtans dag varit något märkvärdigt. en dag alla gulliga par gör massa gulliga saker och man köper gåvor till varandra, la la la. bara massa larv.

 

 

skypeat med hjärtat i lite mer än en timme och oj vad tiden går fort när man har kul.. kan det snälla bli torsdag om en vecka imorgon? helst igår. kände mig lite väldigt mycket ensam igår, men idag känns det mycket bättre. har kommit undifund med att det beror på hur trött jag är. och istället för att gräva ned mig i sorg och tårar gick jag och la mig. det var en fantastisk själ som gav mig det rådet för ett tag sedan (puss på dig!) och det funkar också. mycket. 

 

så får jag tacka min fina syster för dagen, hon en mycket nöjd tjej den här Sofia. finaste syster!

Pain is..? 

 

 

 

 

 

och jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen

jag har aldrig varit normal
bara när jag går med dig
och det kommer kanske inte
alltid vara vi två
bara sålänge våra hjärtan
klarar av att slå