Sofia var namnet

bjuden på en utsökt tacomiddag hos min far och tydligen ska jag vara husvakt och pullvakt (lol) för en vecka igen. ja, det kan ju bli trevligt, speciellt när man kan bo där ett par dagar i sträck denna gång också. lite läskigt är det på landet dock. men det löser sig ju alltid!

 

så ska det gosas sönder med minikissen också.

 

ett år då jag chockade alla med att säga att jag klarade uppkörninen, at last. and I still got it! 

 

 

 

för ett år sedan precis vägde jag 41kg, levde i en osund relation som bestod i att vara obesvarat kär och jag drack alldeles för mycket alkohol och lät mig bli en del av någon annans missbruk. jag tog mig från toppen till botten och såg bara en väg: du är någon värd att dö för.

 

nu äter jag jämt (fortfarande som en sparv dock!) och undrar ibland om jag behöver träna (men nej, bara för hälsan i såna fall). jag lever i ett förhållande, på distans, med besvarad kärlek och kan inte vara mer lycklig. jag dricker nästan aldrig (det räcker med att vara full ibland, fniss) och vad gäller droger - dom gör mig rädd och ger mig en falsk bild av en människans känslor, vilket gör för ont och påminner mig om endast bara den där botten,  därav har jag tackat nej till att vara en del av någons annans brukande av dom i hopp om förståelsen varför.

 

jag mår bra, mycket bra och ser en väldigt stor skillnad på mig själv då och nu. jag kan inte säga att jag är den människa med bäst självkänsla, men jag vet vem jag är och vad jag vill med det här livet. leva det. 

- why the hell do people wanna eat lunch with their ex?

 

 

jag tänker aldrig mer i hela mitt liv ta varor. aldrig mer. 

jag är inte gjort för den formen av arbete. tunga lyft. 

 

helt paj, helt död.

men vi kör en sju dagars vecka när vi ändå håller på!

kirrat 200h för februari månad. så jävla stolt. och då är det bara 28dagar denna månad. arbetsmoral hej!

 

 

- räknar dagar, räknar år, en skymt av solen doftar vår. 

en saga slutar och en annan börjar. jag är såld - igen.

 

 

imorse hade jag ingen lust att leva. typ.

nu har jag lust att jobba trehundrasextiofem dagar i rad.

eller sälja mig på gatan. typ.

 

jag har ett, jag vill till USA anfall. och jag vill dit nu. helst för en timme sedan.

 

men jag slänger ner mig i soffan med ramlösa smultron bredvid grisen och ser på the hobbit istället. my life's a bitch. eller ganska perfekt - egentligen.

inte riktigt vilken som helst, löningsmåndag vilket gör att vardagen blir lite lättare. dock är den ju typ slut imorgon och man grinar inombords i mitten av månaden i slutändan ändå, fniss, men det får åtminstonde kännas bra för en stund. kylen och frysen är fylld, kroppen har bränts av solariumet denna måndag med (finnar, gå och dö. jag vill ha en bastu!) och jag har äntligen, äntligen kirrat nya glasögon. dock är kan jag ju inte anse dom som mina förrän avbetalningen är klar, men äntligen. lättnad inombords. och hon som tog hand om mig var typ den bästa optikern jag haft genom tiderna (och då har jag haft en del under mina snart tjugofyra år). tydligen är mitt synfel väldigt ovanligt och jag har väldigt stor skillnad på ögonen och är rekommenderad till att använda linser till största delen och glasögon för att vila ögonen mellanåt. linserna ger mig en mer korrekt bild av världen som glasögonen inte kan ge mig. inte undra på att jag föredrar linser. tack.

hur som helst så blev det ett par svarta ray bans med en diskret genomskinlig linje av grönt innanpå glasögonen. jätte fina, jätte nöjd. nu längtar jag till dom är klara. 

 

för övrigt jätte trött och sitter med extremt dåligt samvete. 

jag har världens snällaste pojkvän som hjälper mig att få gå på summerburst.

 

 

 

då var det söndag igen och ja, hjärtat har lämnat Stockholm igen. som jag skrev tidigare, det känns sådär. men det är ju inte föralltid (som man egentligen aldrig ska prata om, fniss) och jag är fortfarande sjukt glad för hans skull. det skulle ju inte skada om man själv skulle försöka "säkra" sin framtid en smula och göra något man tycker är kul. men skolan är ju på gång, väntar bara på att portarna ska öppna så man kan söka och jag hoppas så enormt mycket på att jag kan komma in.

 

det är så lustigt hur mycket ekonomi jag läste i skolan och fick högsta betyg i alla ekonomiämnen, men den där jävla matten. jag ångrar så sjukt mycket att jag inte läste matte C, då hade man förmodligen kunnat få en framtid inom ekonomin. dock är det ju inte det jag tycker är kul så det blir medicin. arbetsterapeut står högst på listan och därefter sjuksköterska. kommer jag inte in blir det förmodligen komvux och matte C, kanske att jag försöker höja upp mitt betyg i matte B först. 

 

så ja, framtidsplanerna finns. frågan är bara om dom vill låta mig komma dit, vilket återstår att se. intressant.

 

och att bero på något annat, jag har haft en suverän jävla helg. suverän.

sen att det blir lite kaos som vanligt när man festar i siggis, det är ju en smäll man får ta. det är kul så länge det varar och man får passa på att njuta varje minut av sitt liv! om det är något jag har lärt mig så är det att det du inte dör av stärker dig. ohja - visdom 1:8.

 

 

det känns som att första gången var den lättaste och nu kommer det bara bli svårare och svårare, samtidigt som det känns om det bara kommer att bli lättare inom sinomtid. och jag vet att det kommer att lösa sig. du kommer ju alltid hem till mig.

 

jag fick hålla mig flera gånger igår från att inte börja gråta, för jag är så lycklig att ha honom hemma. vakna i natten och tro allt är en dröm, så är den ju sann - att han ligger bredvid är nog det bästa som finns. en puss på kinden så man vaknar på morgonen.

 

du är lycka i min värld.

 

 

tre ord,

hjärtat är hemma.

 

 

att verkligen inte förstå varför är det som gör mest ont och jag fäller en tår varje gång.

vi har inte umgåtts på mycket länge, men när vi växte upp och när vi upptäckte livet var du en väldigt stor del av mitt liv och det gör så sjukt jävla ont att du inte längre är med. du har valt en annan väg, en annan värld och jag hoppas verkligen du funnit det du inte kunnat finna i denna värld. älskade fina människa.

du lämnade oss mer än förtidigt. 

 

föralltid saknad, aldrig glömd.

vaka över mig och alla andra, låt inte himlen ta fler änglar.

det gör så jävla ont. att du är någon annanstans, att aldrig mer få krama om dig.

 

en dag till. jag orkar.

 

 

det var då det jävligaste. du har inte besökt mig på flera flera år och så besöker du mig nu. ger mig illamående och smärtor i magen att inte kalla duga. ja, jag antar väl att allt står rätt till då och att min kropp inte mår dåligt.

 

men wtf.

 

världens bästa onsdag, imorgon e de torsdag. omgomgomg

 

 

alltså måste den där jäveln komma upp varje gång jag klickar på profilsidan.

tänk vad beroende man är av teknikens värld. jag glömde mobilen hemma och var utan i ungefär sju timmar. nej, inga abstinens besvär, måste säga att det är rätt skönt att vara utan - däremot lite omständigheter kring min träff med nea halv fyra på brödboden. men det löste sig ju, tack vare min bil! å vad jag tycker om min bil ibland. 

 

körkort ftw!

 

annat för dagen då? inte ett piss. morgonjobb imorgon, sen är det torsdag. torsdag klockan nio, kan du vara om en halvtimme tack? jag längtar ihjäl mig. det är nästan som att han inte existerar på riktigt. som att jag ska vakna upp imorgon och allt bara var en dröm. nästan.

 

världens bästa tisdag. två dagar kvar!

 

 

klockan är nio hos mig, jag äter gröt till frukost och lyssnar på p3 snack om påven. och så känner jag mig allmänt bränd. solbränd.

 

jag hamnade slutligen i mammas soffa (min f.d, som för övrigt är helt fantastisk). skulle hjälpa styvfar att göra en säkerhetskopia på telefonen och fick i utbyte lax med potatis och stuvad spenat till middag! och två stycken biljetter till sportfiskemässan som hjärtat ska få. han är bra snäll min styvfar.

 

vi är jätte svensson och trycker i oss godis till familjen annorlunda. på en måndag sådära. min lediga dag imorgon får bli min nionde dag på mcjob som jag numera skulle kunna kalla 'mitt andra hem'. träffar ju mina arbetskamrater och spenderar mer tid där än i mitt hem med mina kids. 

 

ja, förutom jobbet så tog jag mig i kragen och gick in på drop-in tid för cellprov. känns ju minst sagt rätt lustigt att dra ner byxorna och smälla upp benen för en främling som ska gräva i underlivet på en (får ursäkta mina grova ord), men det gick ju bra det med. nu hoppas vi på att allt står rätt till i den här livmodern. lol.

passade på att ta mig till solariet efteråt,

fyfan vad skönt. nu är det en gång i veckan som gäller.

 

nu är det bara tandläkarn kvar och synundersökning inkluderat att köpa glasögon.

båda är tidsbokade. så himla duktig tjej den här. 

 

världens bästa måndag, för snart är det torsdag.

 

 

 

 

 

 

 

första känslan, 

du ska dö.

 

dagens bekännelse,

 

 

typ. 

 

 

jag förstår verkligen ingenting. ingenting, nada, zip.

alla våra fina vänner, nära bekanta som lämnat den här världen under bara några få månader. jag hoppas ni befinner er i harmoni och kan vaka över oss. vi ses igen, när tiden är inne.

 

och finaste fina. tanya. 

jag kommer aldrig någonsin glömma dig, den lycka du alltid gav en i själen när du skrek: HEJ FIA och hoppade in i famnen på en och alltid villa höra att man mådde bra. må du vila i frid och att du hittat lyckan du sökt. tänker på dig ikväll, imorgon och för resten av mitt liv. 

 

för varje steg man än tar i livet är det en prövning. en prövning till nästa moment. somliga faller på vägen, vissa starkare än andra som orkar ta sig upp igen och fortsätta gå. andra väljer den lättare vägen, att stanna kvar. fallen och besegrad av livet sig själv.

 

 

jag sitter i mörkret för mig själv och ryser till orden i håkans låttext, kärlek är en brev skickat tusen gånger. jag tänker på livet. vad som har hänt, vad som kommer hända och hur det kommer att sluta. allt det jag varit tvunget att lyssna på, se på och genomgå i livet har lett mig hit - skrivandes en lördagkväll, ensam. jag har hittat den finaste av kärlekar jag upplevt i mitt liv som gör att ensamheten inte blir ensam.

den lustiga känslan som kan uppstå när man tillbringar sin tid med någon och man kan fortfarande känna att man är ensam, gråten ligger i halsen och man vill bara skrika, men man går sönder inuti istället och fortsätter le. 

 

det känns lite som första gången i mitt liv jag kan sitta här ensam och det känns helt okej. jag kan känna din närvaro även fast du inte är här. jag kan känna dina armar runt mig när jag sover, fastän du sover i en annan säng långt långt bort ifrån mig. aldrig någonsin har jag upplevt något liknande förut. jag tror det kallas trygghet. trygghet i sin största, riktig form. 

 

jag må mig överdriva en smula i mina ord, men faktumet är att det är precis såhär det känns inom mig. för ett år sedan slutade jag leva för att sedan försöka leva igen. en mycket svår tid. jag ljög för mig, du ljög för mig, allt ljög för mig. fasaden. sönderslagen inuti, skrattandes utanpå med svarta, tomma ögon. 

jag trodde mig begå ett misstag som kom att bli det bästa misstagen genom tiderna. storslaget. jag kunde le igen, på riktigt, jag kunde slå tillbaka och sakta men säkert börja bygga upp mig själv. att vakna upp i någons armar, någon man egentligen inte vet något om och känna en trygghet man aldrig känt förr och aldrig vilja gå därifrån - den är sällsynt.

man ska aldrig lova något man inte kan hålla, men det är även dom som är dom bästa löftena. det var som att jag kysste all skit jag varit med om i mitt liv ajö den kvällen för att vakna upp med en annan själ i samma kropp. storslaget.

det var den kvällen jag förstod att jag var kär i dig. jag hade lovat mig själv att aldrig mer dela mitt hjärta för kärlek igen. jag hörde, framåt för evigt - du och jag ska dit. och det slog ju mig, att bredvid står han ju, för mig världens finaste människa. min kommande kärlek i livet.

 

blivit nerslagen på golvet många gånger. eller snarare, blivit prövad många gånger och blivit godkänd. jag vet vem jag är och jag är din. 

 

vad folk inte förstår ibland, är vad kärlek gör med en.

det gör en hel, komplett. och det är precis vad jag är just nu i detta skede. hel.

den stora frågan är bara, hur fan det kunde vara så lätt?

en fråga utan svar och inte behöver jag veta svaret heller.

tack till den människa, som är den första människa som tillåter mig vara mig.

du är det finaste jag vet. du hjälper mig att göra mig hel.

 

 

fy, stängde igår och så jobbar man ett dagpass till sju ikväll. rätt hårt liv. lyckades dock fiffla till mig så jag kunde börja elva idag istället för tio. 

 

tror dock min kropp börjar säga till mig nu att den inte vill jobba såhär mycket längre till. att jag får ont i musklet och så vidare, det hjälper inte för det skiter jag i, det går över. men nu har något knas satt sig i mitt ansikte. vaknade upp av att jag hade sjukt ont kring ögonen och tänkte att det nog mest var för jag är trött. men ena ögat är svullet runt om, helt rött och jag kan knappt sätta på lite concealer där. då är det något som är fel. men vi kämpar på ett tag till så går det nog över!

en månad till ska jag nog orka. har jobbat in en extra vecka på sex veckor i alla fall (i tid).

heja mig!

 

 

du ser rakt igenom mig.

det man tror minst kommer hända, det händer.

 

man kan ju minst sagt säga att jag gjorde helt rätt val när jag pekade ut honom att gå hem med en kväll i maj. det slutade ju inte riktigt som väntat.

 

bästastefinasteälskade! ♥

och idag får man säga det femtio gånger på en dag, minst.

 

 

 

i min värld har ju aldrig alla hjärtans dag varit något märkvärdigt. en dag alla gulliga par gör massa gulliga saker och man köper gåvor till varandra, la la la. bara massa larv.

 

 

skypeat med hjärtat i lite mer än en timme och oj vad tiden går fort när man har kul.. kan det snälla bli torsdag om en vecka imorgon? helst igår. kände mig lite väldigt mycket ensam igår, men idag känns det mycket bättre. har kommit undifund med att det beror på hur trött jag är. och istället för att gräva ned mig i sorg och tårar gick jag och la mig. det var en fantastisk själ som gav mig det rådet för ett tag sedan (puss på dig!) och det funkar också. mycket. 

 

så får jag tacka min fina syster för dagen, hon en mycket nöjd tjej den här Sofia. finaste syster!

Pain is..? 

 

 

 

 

 

och jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen

jag har aldrig varit normal
bara när jag går med dig
och det kommer kanske inte
alltid vara vi två
bara sålänge våra hjärtan
klarar av att slå

jag måste ju säga att jag är så jävla duktig.

jag har faktiskt lagat mat var eviga dag sedan.. ja december i alla fall och med det haft matlåda varje dag sen dess. jag har inte plattat håret (med undantag från typ två dagar) denna månad och jag har inget smink alls när jag jobbar numera. man blir ju liksom ändå svettig, flottig och äcklig så vill man hitta på något efteråt måste man ändå duscha före. spara pengar på det där alltså. dessutom har jag tänkt låta håret vila från hårfärg ett tag.

förvisso så ser jag jätte sliten ut och inte mindre finnig direkt, men det betyder fortfarande att jag tar hand om mig själv och spar pengar på det jag kan.

 

min garderob har sett likadan ut sedan jag kom hem från USA. oktober senast jag köpte något. å då var det typ ett par jeans och en stickad tröja. så får väl skämmas lite när jag säger att jag beställde fem plagg idag.. man behöver faktiskt nya kläder ibland.

tvåtusentretton är en 'no more look back' och det har jag verkligen uppnått hittills (jag försöker iaf!). så gräver jag runt på min externa hårddisk och finner där det gamla festivallivet. glädje, skratt och lycka oavsett väder och oavsett kläder.

det är då jag inser vad lyckligt lottad jag är, som fått uppleva så mycket fantastiska saker. all den musik jag sett och hört och allt det jag fått uppleva med mina vänner. och som jag fortfarande gör. musik förenar människor på det mest fantastiska sätt.

 

se tillbaka på de lyckliga stunderna, för de kommer alltid värma i hjärtat. 

och glömma & förlåta de olyckliga sakerna som hänt i livet.

allt händer av en anledning och allt det som hänt har lett mig, hit.

 

 

 

 

 

tanken slog mig idag. blondiner. eller det spelar egentligen inte jävla roll vad dom har för hårfärg. det är bara den typen av människor. dom ser likadana ut, dom pratar likadant och dom är så sjukt jävla blåsta allihopa. samma kläder, samma smink, samma hår, samma snobbiga tal, samma naglar, samma tatueringar, samma samma samma. och jag kan medge att dom ser bra ut och säkert är jätte roliga, men dom har ju fan inga jävla hjärnceller alls och har ingen aning om vad logiskt tänkande är.

 

but I guess that's what the guys likes.

 

ibland är jag ganska glad att jag är jag.

både till mitt inre och yttre. 

sitter i min soffa med min bebis och är allmänt lol.

(dock får man inte uttrycka sig säger olle, men jag gör det ändå).

 

fixar lite med min spotify, nu är playlistsen mycket bättre. jag kan ju inte påstå att jag föredrar en håkanlåt mitt i allt dubstep och allt vad det är. han fick en egen tillsammans med kaptenen och kent bland annat. struktur, ordning och reda. mina andra namn.

 

dagen har bestått av jobb och efter det en massa inhandling av mat och allergitabletter med min syster. efteråt bar det hem och där väntade städning. flytta på skrotbilen framför min (lol) för att komma in i förrådet. katastrof. organisera och flytta om. nu är det snyggt båda i min lya och i mitt förråd. nöjd tjej. och ännu mer nöjd blev hon när hon såg att hennes far kopplat in hennes diskmaskin. du är bäst papi, på riktigt. nu fattas bara min dimmer i vardagsrummet som han ska fixa senare i veckan. vad skulle man göra utan sina föräldrar? 

ja, hjärtat har inte så mycket att säga idag. hon är nöjd idag.

 

fast jag skulle ju jätte gärna vilja låna den här finaste liam föralltid. long time no see. hon som alltid fanns vid min sida och fortfarande finns där, men på avstånd. igår, idag, imorgon. puss

ibland så kan han ju faktiskt utan att fjanta sig. 

 

 

 

frukostdate med min dator och massa reggae i högtalarna.

 

 

 

tänkte ju att ett glas vin till maten inte kunde skada. och det gjorde det inte heller. det händer ju ofta att ett glas blir tre eller slutar på krogen. idag höll jag och mollis oss hemma, ett glas vin och god mat, massa snack kring allt och inget, zappa på facebook och youtube. chillmode. välbehövligt!

 

nu blev ju klockan två timmar för mycket, men man får ta vara på de gånger man faktiskt kan sitta uppe en stund och faktiskt hinna se klart på nio filmen. nu kallar sängen. fan va skönt att få sova ut imorgon. det fattas bara en sked när jag somnar och en bredvid mig när jag vaknar. tröjan får duga, men den börjar lukta mer.. mig nu. nåväl.

 

lite 'från och med du' och sova.

 

 

då var det fredag! 

precis hemkommen från tatueringsstudion med syrran. nej, det var inte jag den här gången och nej jag kom inte ut med något i impuls heller - däremot är hennes to die for. bild kommer inom kort. kärlek i dess högsta grad!

 

det är lite saknad ikväll. hjärtat är ju inte hemma. brukar ju liksom vara vi som hänger och myser min varje ledig helg fredag. men det gör väl inget. min fina mollis kommer över, lite vitt vin och en feta och spenatpaj på det. iklädd ziperallen. kan ju faktiskt inte bli bättre! och imorgon får man umgås med en liten bebis. aweeesoooome!

 ziperall mode.

- de e ba knega satan för att kunna existera. 

 

 

vakna elva och tänka, åh fem timmar till klockan ringer. kissa och skicka lite hjärtan, somna om för att vakna kvart i tre. fuck, känns som man precis somnade och sen ringer klockan.

 

livet suger när man inte kan sova ordentligt.

 

 

 

sitter och njuter av min nya bebis med lurarna på som stödjer rosa bandet för övrigt (credcred). äntligen! har länge väntat på att få min gamla dödsförklarad så jag kunnat byta upp mig. förvisso är den ju bara "till låns" till det att hela beloppet är betalt. viktigt viktigt!

 

 

 

skulle kunna sitta uppe hela natten.. men det går ju riktigt inte. visade världen imorse hur omänskligt det är att gå upp före klockan fyra och tog sovmorgon till tjugo över fem. skämt åsido. måste säga jag är väldigt duktig på att gå upp med klockan, men jag hatar att försova mig - när det väl händer.

såååå sängen nästa då. 

 

 

 

idag har jag var ledig. ja ni läste rätt, jag har varit ledig. vaknade upp med nackspärr, hunnit äta lunch med fammo britta - blev en kinabuffé och vi bestämde att vi måste försöka ses en gång i månaden i alla fall. deal.

ren sanning från sveareggae. 

 

förbannad blir man.

 

 

tre veckor låter mer än nittion dagar. nu är det bara sjutton kvar. hej vad det går!

 

 

vill jätte mycket ha min nya dator nu och mina nya nerdlurar. min gamla blev dödsförklarad i lördags, sex år senare. 

 

känns sådär, jaha, nu då?

nu har jag kysst dig hej då på arlanda och det dröjer ett tag till jag får kyssa dig välkommen hem. och det känns jätte bra. jag har inte ens gråtit. min lillesyster sa mig något klokt idag, du måste stötta honom till hundra procent och när han kommer hem och kommer hem till dig, då är han dig värd.

och mer än vad det är jobbigt stöttar jag det till hundratio procent och vet från mitt hjärta att han är äkta. det har mig gudarna visat!

 

min världens finaste som behandlar mig som en prinsessa! 

 

avnjutit en väldigt god middag hos Ks momma med massa gulliga mostrar. mys på hög nivå! perfekt kväll efter två dagar öppning och två till att kämpa igenom! ingen match för den här tjejen dock. fniss. 

 

slog ned mig själv i min 'nya' säng till simpsons the movie. imorgon drar min kärlek till norrland för att tjäna cash. känns som ni nu förstått - sådär. en smula tår i bilen sådära.. men de blir nice, gräsänkling tre veckor.

 

extremt mycket lol.

 

- home is where people you love live.

min säng, min ZR, mina grisar, min lägenhet.

jag har saknat hemma.

sovit som om jag blivit nedslagen. fattades bara en sån där k bredvid i sängen men man kan inte få allt varje gång.

 

det är i jobbiga stunder man förs samman ännu närmare.

 

den bästa av dom alla att förstöra för mig är nog jag själv. inte alltid med medvetenheten av det, men det händer. gör allt i min makt bara för att kunna vara den svaga och få gråta, bli tyckt synd om fastän det egentligen inte är ett dugg synd om mig. trygghet, kärlek och uppmärksamhet. jag vet att jag ibland  kräver alldeles för mycket och det märker jag, försent. provocerar fram till gränsen då det räcker - en egenskap jag ärvt av min fina mor. men såna är vi. min fina far sa till mig sist vi sågs att jag alltid varit väldigt snäll som person, ibland för snäll och att jag ärvt hans starka psyke men till skillnad från honom, som blir arg när det brister kommer mitt svaga jag in och jag bryter ihop. som jag ärvt från min andra hälft. oj vad han känner mig bra tänkte jag.

 

det får mig att tänka, på mig. vilken invecklad människa jag är och hur otroligt jobbig jag kan vara och därmed bli väldigt varm i hjärtat när ni orkar med mig ändå.

och det sjuka är att jag upplevt värre. mycket värre.

 

på gott och ont, jag är den jag är och jag vet.. mitt psyke var starkt och jag lät det brytas ned men jag lät det byggas upp igen, men ibland blir det error. error i hjärnan.

det är väl lite det som är charmen, med att vara människa.